Här sitter jag

på min något för feta rumpa, i mitt ombonade hem. Mätt i magen, har till och med druckit 2 glas vin som Tobbe tränare hade med sig som betalning för en övernattning  på hotell Eriksson. Jag sitter här med mitt dåliga samvete. I bakgrunden går ett program om en mamma som ska få återse sina barn efter 2 år. Mamman flydde hit till Sverige, fick lämna sina övriga 5 barn. Man kan få ont i magen för mindre. Jag minns en sen kväll för säkert 10 år sedan. Linnéa höll på med judo. Varje år i april ordnar Oxelösunds Judoklubb en stor tävling med nordiska deltagare. " Efter tävlingen plockar vi undan, bastar, käkar pizza och har fest. Alla är med, vuxna och barn. En av familjerna hade en son som strulade, man hade familjehemsplacerat pojken och pappan berättade varför sonen inte var med. När vi sen framåt natten gick hem smög Anton in sin hand i min och sa: "Mamma, vet du vad det värsta, värsta skulle vara?" " Nej", vad sa jag? " Att inte få sova hemma hos sin egen mamma" Gissa om jag fick ordna till anletsdragen...Jag blir klen bara jag tänker på det! Jag är en JÄTTEhönsmamma! Till förtret för en del, det vet jag men man har sina barn till låns. Och jag tänker banne mej ha dom så länge jag får!

Kommentarer
Postat av: Monika

Å så blir den här blödiga höns-morsan rörd. Alla fina barn och sån tur att de här hönsiga föräldrarna finns. Hur skulle världen annars se ut? Fortsätt kackla...det tänker jag göra...För en vacker dag sitter vi där, kanske känner vi oss lite ensama, men vi vet att vi iallafall gjorde allt för att våra barn skulle känna sig älskade. Och det kommer kännas fint i våra gamla skrynkliga höns hjärtan! Stor Kram

2008-12-19 @ 11:42:09
URL: http://axblock.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0