17år, 11 månader och 364 dagar

Ja det är han, min son och mitt yngsta barn. Har just lämnat av honom hos lillebror med familj. Ja, inget styvsyskon men Alex känns som en lillebror. För första gången på de år Anton levt blir det inget upp och sjunga, ingen vit bricka, ingen flagga och inga paket på sängen. Fast hans extra mamma och pappa fixar säkert något annat. Precis innan jag åkte sa Anton: nu är det sista gången du ser mej omyndig! Så sant så, vi hade en liten diskussion vid middagen, jag frågade om han skulle på krogen. Mamma, sa han, bara för att jag fyllt 18 tänker jag inte ändra mej. Han har en sund inställning till fest och sprit den pojken. Undrar förresten var hans storasyster är? Jag läste just hennes blogg, jag kan lova att hon har en annan inställning till party! Fast jag vet att hon sköter sig hon med. Jag behöver inte oroa mej.
Dagens match vann Onyx med 7-2, Anton fick inte spela en enda minut, synd tycker jag.
Nu ska jag krypa ner på soffan, känner mej trött idag. Det är handboll senare, Sverige-Frankrike, det kan man ju titta på.

Kommentarer
Postat av: Linnea

någon i familjen måste ju hålla partyflaggan i topp!:)

2008-01-20 @ 12:19:58
URL: http://prinsessaavseptember.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0