tette1958

Skulle just sätta mej vid datorn, hade inget speciellt att meddela. Då kommer Anton hem från träningen och säger:
" Mamma, kan jag bara  kolla lite först?" Givetvis får han det. Så säger han" Mamma, är alla människor värda lika mycket?" "Nej", säger jag efter viss tvekan. "Min förra chef ger jag inte mycket för",  varför frågar du? Jo, han har religion den här terminen och de pratar om "Etik och moral" Idag fick de frågan av läraren om alla var lika mycket värda. Anton svarade ja på frågan. Hon gav ett exempel: "Du ska rädda ett antal personer med en helikopter, det är 6 personer i sjönöd men du har bara plats för 3, det är en ensamstående mamma med småbarn, en alkoliserad farbror på 70 år, en 10 månaders bebis, en pappa som har fru och 5 barn hemma, en 20-årig knarklangare och en 68-årig handikappad kvinna, vem väljer du " Mamman, pappan och bebisen" "Varför inte de andra?" "2 gamla och en knarkare, det verkar kört för dom" " Alltså är inte alla människor lika mycket värda" Det kändes som om diskussionen kunde pågå länge, vi kom väl inte fram till något rätt eller fel. Vi övergav problemet för att istället analysera "Religion". Som för Bertil och mej var kristendomslära när vi gick i skolan. Idag är det ett ämne hur brett som helst. Månne det beror på det mångkulturella samhället vi lever i idag?