Mot mörkare tider.

Sådär, maten avklarad och jag är ohungrig som vi brukar säga när man inte är riktigt mätt.... funderade medan jag åt på hur jäkla tråkigt det är att sitta själv och äta, vilken jäkla tur att man inte är ensam jämt! Vilket mörker...
Ska vi snacka mörker? Min syrra och hennes familj åker till Kanarieöarna PÅ julafton, det är ett jäkla mörker....
att bara dra och lämna oss här uppe i mörka Norden! Vi får väl äta skinka, sill och spela julklappsspelet själva då! Fast riktigt själva blir vi ju inte, mamma, pappa, brorsan, Anette, barnen, barnbarnen finns ju! Som sagt, jäkla skönt att man inte är ensam jämt.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0