Varför går man inte bara sin väg?
Om man lever i ett pissigt förhållande, varför gör man inte bara slut? Har just sett på nyheterna att man troligen hittat Linda som varit försvunnen i 7 veckor. Den blivande maken har suttit i TV och gråtit, uttalat sig i tidningen om att Leif GW antytt att han är inblandad i försvinnandet. Nu lutar det åt att han är inblandad. Tyvärr är det inte första gången det händer och inte sista heller. Hur mycket tål man? Varför har en del, företrädesvis män, så jäkla svårt att acceptera att något är slut? Om jag befann mej i samma situation, hur skulle jag tänka? Gå eller stanna? Jag tror att jag skulle dra men är inte säker. Tack och lov behöver jag inte ens fundera, jag har det så jäkla bra!
Kommentarer
Postat av: PoLisa
Du är så vis och klok Anette!
Postat av: monika svensson.
Ja du,det kan man undra över. Föresten satt vid datorn o släktforskade lite.Då hittade jag min morfar,s farmor Maja Stina Ersdotter. o karnske är det så att vi är släkt på långt håll. Hör av dig så karnske vi kan få någon reda i detta. vänliga hälsningar från monika svensson. p.s. kolla min blogg o skriv gjärna komentar om den om du vill. inne på blogg.se så kan du gå in här(för att komma in på min blogg) Motherslove.blogg.se (vet ej om det ska vara små bokstäver.
Trackback
